Vad är symboldrama?
Klassisk symboldrama har en psykoanalytisk grund. Freud lanserade - kan man säga - vår inre bildvärld - och gav den namnet det omedvetna - och idag har faktiskt hjärnforskningen bekräftat det han hävdade. Var och en av oss har en inre värld som bär på information och som inte är medveten. Men medan drömmar är mer flyktiga är inre visualisering (symboldrama) en metod att komma åt mer fasta föreställningar vi har i form av bilder/symboler. Genom metoden når man inre scener vilka ofta är ganska lätta att komma åt då de inte är djupt omedvetna. På www.symboldrama.no beskrivs metoden i korthet så här:
”Den inre föreställningsvärlden utforskas och upplevelser spelas upp som i en dröm – men i vaket tillstånd. Patienten får föreställa sig ett motiv, som i allmänhet föreslås av terapeuten. I dramat gestaltar patienten i sin egen takt det som är aktuellt att arbeta med – och under dramats gång förmedlar patienten skeendet och sina upplevelser till terapeuten. Som en hjälp till ytterligare bearbetning målar patienten det som känns viktigt.
Symboldrama underlättar återupplevandet och bearbetningen av händelser som ligger djupt förborgade och tidigare endast gjort sig påminda i svårförståeliga, känslomässiga reaktioner, psykosomatiska besvär och/eller problem i relationer. Den tillåtande terapeutiska miljön erbjuder möjligheter för patienten att upptäcka sina egna resurser och sin egen kreativitet. I symboldramat ges dessutom möjlighet att på ett symboliskt plan möta och på ett nytt sätt handskas med svårigheter och konflikter.”
Symboldramas grundare Hanscarl Leuner levde i Tyskland under 1900-talet. Hans metod har alltmer fått gehör i världen för sin kraftfulla teknik, också kallad ”Guided Affective Imagery” (www.symboldrama.no). Outvecklad praktiserades redan metoden i Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike och Italien. En av de stora vinsterna med symboldrama, som jag även nämnde tidigare, är att metoden når bortom hindrande försvar på ett lekfullt sätt och når djupare nivåer i personligheten.