Att vandra på en landsväg med vildvuxen natur runt om påminner lite om vad psykoterapi kan vara. Du gör en resa i ditt okända (inre) landskap men har med mig som stöd. Jag intresserar mig för hur du tänker och känner och tillsammans tar vi hand om det som behöver komma fram. Psykoterapi är att få ett rum i trygghet tillsammans där du blir modig och vågar utforska det okända i dig själv. Genom att låta saker ta tid och odla sin nyfikenhet och öppenhet blir det möjligt att utforska svårigheter eller dilemman som kan finnas. Ofta är man till en början bara fylld av olika diffusa känslor. Men genom att kunna uttrycka dem dyker vartefter saker upp som det går att sätta fingret på. Viktigt är att förstå att det inte finns något rätt eller fel. Det du känner är kompassen, det som är sant för dig. Tillsammans kan vi sedan hjälpas åt att koppla ihop dina känslor - om möjligt - med något som hänt tidigare i livet. Men övervägande utgår vi från nuet. 

​

Det är inte sällan man bär på obearbetad sorg, eller ilska och besvikelse. Väldigt vanliga är också känslor av att inte duga eller räcka till, vilket kan bli något som tynger och bromsar upp livet. Självkänsla och självförtroende - att det är du som bestämmer och klarar det i ditt liv - är viktigt för ditt välbefinnande.

​

Kanske har du funnit något som är svårt att hantera antingen hos dig själv eller i din relation till andra. Du känner kanske att du behöver hjälp att finna en lösning på detta, hitta orsaker och kanske något godtagbart svar.

​

Det kan också vara så att livet har börjat tappat sin mening för dig. Allt mer sällan känner du genuin glädje. Ditt liv kanske går i loopar, där du upprepar samma beteenden, vilket blir obegripligt för dig. Du förstår dig inte på dig själv. Känns det så i tillvaron kan det vara bra att tillsammans med en psykoterapeut försöka att skapa lite reda i tankar och känslor. Det brukar gå att hitta orsakssamband i ditt liv vilket ger en ökad självkännedom vilket stärker din självkänsla och självförtroende.

​

Den österrikiske läkaren Sigmund Freud utvecklade i början av 1900-talet psykoanalysen - som psykodynamisk psykoterapi (PDT) – som jag tillämpar - har sina rötter i. Han hävdade att vi snarare styrs av vårt omedvetna, än av vårt medvetna förnuft/jag. ”Jaget är inte herre i sitt eget hus", skrev han. Det bröt mot tidens upplysningsideal om man likställer jaget med det upplysta förnuftet. Han sa också att "drömmen är kungsvägen till vårt inre”. Med tiden tog omvärlden emot hans forskning och i dag känner många till hans begrepp som bortträngning och försvarsbeteenden. PDT växte därefter fram främst genom objektrelations-skolan i England där bl.a. Klein och Winnicott verkade.